kap 13

drivs av solenergi. energin från solen värmer land och hav så vattnet avdunstar. vindar transporterar luften i långa sträckor. när luften blir kallare kondenseras vattnet till små vattendroppar som utgör moln eller simma. de blir till slut för tunga och faller ner som regn eller snö. en del tas upp av växter, resten binds i de övre marklagren och bildar grundvatten. en del av grundvatten rinner ut i bäckar, som rinner ut i större vattendrag, sjöar och hav.

när ph:värdet under kort tid blir så lågt (i en bäck?) att vattenorganismers skadas. svavelsyra som bildas av föroreningar sprids med vinden och regnar ned. på vintern när snön smälter tillförs mycket vatten i vattendrag, ph:n minskar kraftigt och det är stor risk för en surstöt.

ett landområde från vilket allt vatten hamnar i samma sjö/vattendrag. avrinningsområdena skiljs åt av höjdområden som fungerar som vattenledare.

en blandning av sött och salt vatten: vatten med en salthalt mellan 0,5 och 30 promille. kan uppstå där floden mynnar ut i havet. Östersjön är ett ovanligt exempel på ett enda stort flodområde.

när ett vattendrag ändras efter människans behov, ex för vattenkraft sjöfart eller bevattning.

regleringsdamm - en anläggning där vatten i en älv stoppas med en vall (fördämning) ås det bildas en sjö ovanför. vatten kan då lagras så att det alltid går att få tillräckligt med vatten till kraftverken nedströms.

andra

det område i vattnet där fotosyntesen bara precis går jämnt upp med cellandningen

då djupt ned man kan se en vit skiva med diametern 25 cm

det område en vit ned i en sjö där vattnets temperatur vid sommarstagnation förändras snabbt över ett kort avstånd i djupled

strandzonen, så långt ut från stranden som ljuset når sjöns botten. här finns mest växtliv. växterna delas in i tre kategorier: övervattensväxter, flytbladsväxter och undervattensväxter. här är klorofyllhalten och syrgashalten högst.

det fria vattnet. sjöns fria vattenpass, utanför strandzonen och ovanför bottenzonen. främst fiskar och plankton lever här (framförallt plankton). här är även klorofyll- och syrgashalten högst.

djupbottenområdet. under kompensationsnivån. bara djur, nedbrytare och bakterier, inga växter. döda organismer sjunker ned hit, därför finns det mest näring i profundalen. det är mycket att bryta ned, nedbrytningsprocessen kräver syre och därför är det ofta syrefattigt

sommarstagnation

det starka solljuset gör att sjövattnet värms alltmer. ytvattnet blir så pass varmt att det bildas två skikt i sjön.

mellan det kalla bottenvattnet och det varma ytvattnet finns språngskiktet. det medför att det inte finns någon omblandning av vattenmassan i sjön, det är bara ytvattnet som rörs om i vinden.

ytvattnet är varmt och syrerikt men fattigt på näringsämnen då de förbrukats under algblomningen samtidigt som inga nya mineralnäringsämnen kan komma upp från botten, vilket leder till minskad planktontillväxt. bottenvattnet är kallare och syrefattigt men rikt på mineralnäringsämnen. syrebristen orsakas av nedbrytarna.

vinterstagnation \n ingen cirkulation på grund av att det täcks med ett lager is. i vattnet under isen sker en temperaturskiktning, då vatten är tyngst vid 4 grader.

isen gör att det inte sker något utbyte mellan vatten och luft. syret måste räcka hela vintern.

\n

vårcirkulation

den omblandning som sker på en sjö på våren tack vare att solen har värmt hela vattenmassan till samma temperatur och därmed densitet. då blandas vattnet ordentligt om det blåser. cirkulationen går att mineralämnen förs upp från botten till ytan, vilket medför att olika grönplankton (ex alger och cyanobakterier) kan växa till ordentligt i det starka ljuset och den goda näringstillgången (algblomning)

höstcirkulation

den cirkulation som uppstår i en sjö på hösten tack vare att vattnet kyls ned på och hela vattenmassa till samma temperatur och därmed densitet. planktonblomning sker därför även på hösten men solljuset är svagare än på våren och därför blir den vanligtvis inte lika intensiv.

stor tillväxt av grönplankton, som alger och cyanobakterier, vid tillfällen med god tillgång på mineralämnen.

näringsfattiga brunvattensjöar. typiskt ganska liten och i ett skogsområde. den har en brun färg pga humusämnen förs från den omgivande skogsmarken till sjön. nedbrytningen i en barrskog är långsam eftersom många nedbrytare inte trivs i den sura miljön, därför är halten mineralämnen låg.

näringsfattiga klarvattensjöar. typiskt ganska stora. bl a i fjäll och skogsområden. stränderna har sparsamt med växtlighet. oftast ganska djupa, mindre risk för syrebrist på vintern men också kallare på sommaren. ph naturligt nära 7, men drabbas lätt av försurning.

någonstans däremellan

i jordbruksområden, växtnäringsämnen läcker ut till sjön. vass och andra växter breder ut sig över stora områden. stor biologisk mångfald. risk för syrebrist i vattnet, eftersom det finns många nedbrytare som förbrukar syre. ofta ganska högt ph, då de innehåller höga halter av buffande ämnen som kan neutralisera.

ämnen som kan motverka försurning. bland de viktigaste är vätekarbonatjonen.

en ph-sänkning orsakad av nedfall av svavelsyra och salpetersyra. utsläppen kan transporteras över flera länder. den är olika allvarlig i olika sjöar och delar abv sverige. värst drabbas sjöar på kalkfattig mark, särskilt naturligt näringsfattiga.

\n

den sura nederbörden utlöser metalljoner från marken runt sjön som kan fastna på fiskars gälar, hindra syretillförsel från vattnet och kväva dem.

åtgärderna inkluderar minskade utsläpp och kalkning av sjöar och våtmarker.

\n

kommer från förbränning av svavelhaltiga bränslen, ex  stenkol och tjock eldningsolja. naturligt finns en del svaveldioxid i luften, från vulkanutbrott.

kommer från kväveoxider, som bildas vid all förbränning vid hög temperatur, även bilmotorer.

vattenkraft

drabbar insekterna som lever i litoralzonen, de behöver flytta ned i djupet eller stanna kvar. fosfor och kväve i litoralzonen dras ned med vattnet till profundalzonen och det resulterar i en tillfällig hög koncentration av näringsämnen, som successivt kommer försvinna. fiskar kan inte ta sig över dammen - låg konnektivitet.

vandringshinder

klarar av att växa i försurat vatten?